ಶ್ಲೋಕ ೪೭ - ಅಧ್ಯಾಯ ೧ - ಅರ್ಜುನವಿಷಾದಯೋಗ
ಸಂಜಯ ಉವಾಚ ।
एवमुक्त्वार्जुनः सङ्ख्ये रथोपस्थ उपाविशत् । विसृज्य सशरं चापं शोकसंविग्नमानसः ॥ १-४७॥
sañjaya uvāca |
evamuktvārjunaḥ saṅkhye rathopastha upāviśat | visṛjya saśaraṃ cāpaṃ śokasaṃvignamānasaḥ || 1-47||
ಪದ ಅರ್ಥ (ಪದ ಮಟ್ಟ)
| ಪದ | ಅರ್ಥ |
|---|---|
| ಎವಮುಕ್ತ್ವಾಅರ್ಥ: ಹೀಗೆ ಹೇಳಿ Meaning: having spoken thus ವ್ಯಾಕರಣ: ಎವಂ (evam, thus) + ಧಾತು वच् (vac, "to speak") ಕ್ತ್ವಾ ಪ್ರತ್ಯಯ — gerund. Compare ಏವಮುಕ್ತಃ (1.24, passive participle form). evam ("thus") + vac ("to speak") — gerund, "ha… | ಹೀಗೆ ಹೇಳಿ |
| ಅರ್ಜುನಃಅರ್ಥ: ಅರ್ಜುನನು Meaning: Arjuna ವ್ಯಾಕರಣ: ಪ್ರಥಮಾ ಏಕವಚನ ಪುಲ್ಲಿಂಗ, ವ್ಯಕ್ತಿನಾಮ. Compare ಪಾರ್ಥಃ, ಕೌಂತೇಯಃ, ಧನಂಜಯಃ, ಕಪಿಧ್ವಜಃ (epithets of the same person). Nominative singular masculine, proper name — the Gita's principal listen… | ಅರ್ಜುನನು |
| ಸಂಖ್ಯೇಅರ್ಥ: ಯುದ್ಧಭೂಮಿಯಲ್ಲಿ Meaning: in battle, on the battlefield ವ್ಯಾಕರಣ: सङ्ख्य (saṅkhya, "battle") ಸಪ್ತಮೀ ಏಕವಚನ ನಪುಂಸಕಲಿಂಗ. saṅkhya ("battle") — locative singular neuter. | ಯುದ್ಧಭೂಮಿಯಲ್ಲಿ |
| ರಥೋಪಸ್ಥಅರ್ಥ: ರಥದ ಆಸನದಲ್ಲಿ Meaning: on the seat/platform of the chariot ವ್ಯಾಕರಣ: ರಥ (ratha, chariot) + ಉಪಸ್ಥ (upastha, seat/lap) — ಸಪ್ತಮೀ ಏಕವಚನ ಪುಲ್ಲಿಂಗ. ratha ("chariot") + upastha ("seat/lap") — locative singular masculine. | ರಥದ ಆಸನದಲ್ಲಿ |
| ಉಪಾವಿಶತ್ಅರ್ಥ: ಕುಳಿತುಕೊಂಡನು Meaning: sat down ವ್ಯಾಕರಣ: ಉಪ + ಆ + ಧಾತು विश् (viś, "to enter/sit") ಲಙ್ (ಅನದ್ಯತನಭೂತ) ಪ್ರಥಮಪುರುಷ ಏಕವಚನ. upa + ā + viś ("to sit down") — imperfect tense, 3rd person singular. | ಕುಳಿತುಕೊಂಡನು |
| ವಿಸೃಜ್ಯಅರ್ಥ: ಬಿಸಾಡಿ Meaning: having cast aside, having released ವ್ಯಾಕರಣ: ವಿ + ಧಾತು सृज् (sṛj, "to release") ಕ್ತ್ವಾ ಪ್ರತ್ಯಯ — gerund. vi + sṛj ("to release/let go") — gerund, "having cast aside." | ಬಿಸಾಡಿ |
| ಸಶರಂಅರ್ಥ: ಬಾಣಸಹಿತ Meaning: together with the arrow ವ್ಯಾಕರಣ: ಸ (sa, "with") + ಶರ (śara, arrow) — ದ್ವಿತೀಯಾ ಏಕವಚನ ಪುಲ್ಲಿಂಗ, ಚಾಪಂ ಪದದ ವಿಶೇಷಣ. sa- ("with") + śara ("arrow") — accusative singular masculine, qualifies ಚಾಪಂ. | ಬಾಣಸಹಿತ |
| ಚಾಪಂಅರ್ಥ: ಬಿಲ್ಲನ್ನು Meaning: the bow ವ್ಯಾಕರಣ: चाप (cāpa, "bow") ದ್ವಿತೀಯಾ ಏಕವಚನ ಪುಲ್ಲಿಂಗ, ವಿಸೃಜ್ಯ ಪದದ ಕರ್ಮಪದ. Compare ಧನುಃ (synonym). cāpa ("bow") — accusative singular masculine, object of ವಿಸೃಜ್ಯ. | ಬಿಲ್ಲನ್ನು |
| ಶೋಕಸಂವಿಗ್ನಮಾನಸಃಅರ್ಥ: ಶೋಕದಿಂದ ಕಂಗೆಟ್ಟ ಮನಸ್ಸುಳ್ಳವನಾಗಿ Meaning: whose mind is overwhelmed with grief ವ್ಯಾಕರಣ: ಶೋಕ (śoka, grief) + ಸಂವಿಗ್ನ (saṃvigna, agitated) + ಮಾನಸ (mānasa, mind) — ಬಹುವ್ರೀಹಿ ಸಮಾಸ, ಪ್ರಥಮಾ ಏಕವಚನ ಪುಲ್ಲಿಂಗ, ಅರ್ಜುನಃ ಪದದ ವಿಶೇ… | ಶೋಕದಿಂದ ಕಂಗೆಟ್ಟ ಮನಸ್ಸುಳ್ಳವನಾಗಿ |
ಅನ್ವಯ (ವಾಕ್ಯ ಮಟ್ಟ)
ಸಂಜಯಃ ಉವಾಚ: ಸಂಖ್ಯೇ ಏವಂ ಉಕ್ತ್ವಾ ಶೋಕಸಂವಿಗ್ನಮಾನಸಃ ಅರ್ಜುನಃ ಸಶರಂ ಚಾಪಂ ವಿಸೃಜ್ಯ ರಥೋಪಸ್ಥ ಉಪಾವಿಶತ್.
ಸಂಜಯನು ಹೇಳಿದನು: ಯುದ್ಧಭೂಮಿಯಲ್ಲಿ ಹೀಗೆ ಹೇಳಿ, ಶೋಕದಿಂದ ಕಂಗೆಟ್ಟ ಮನಸ್ಸುಳ್ಳ ಅರ್ಜುನನು ಬಾಣಸಹಿತ ಬಿಲ್ಲನ್ನು ಬಿಸಾಡಿ ರಥದ ಆಸನದಲ್ಲಿ ಕುಳಿತುಕೊಂಡನು.
ಶ್ಲೋಕಾರ್ಥ (ಶ್ಲೋಕ ಮಟ್ಟ)
ಸಂಜಯನು ಹೇಳುತ್ತಾನೆ: ಯುದ್ಧಭೂಮಿಯಲ್ಲಿ ಹೀಗೆ ಹೇಳಿದ ಅರ್ಜುನನು, ಶೋಕದಿಂದ ವ್ಯಾಕುಲಗೊಂಡ ಮನಸ್ಸುಳ್ಳವನಾಗಿ, ಬಾಣ ಸಹಿತ ಬಿಲ್ಲನ್ನು ಕೆಳಗೆ ಬಿಸುಟು ರಥದ ಆಸನದಲ್ಲಿ ಕುಸಿದು ಕುಳಿತನು.
ವ್ಯಾಖ್ಯಾನ
ಇದು ಮೊದಲ ಅಧ್ಯಾಯದ ಕೊನೆಯ ಶ್ಲೋಕ. ಅರ್ಜುನನ ದೀರ್ಘ ವಿಷಾದ ಭಾಷಣ ಇಲ್ಲಿ ಒಂದು ನಾಟಕೀಯ ಕ್ಷಣದಲ್ಲಿ ಕೊನೆಗೊಳ್ಳುತ್ತದೆ - ಮಹಾವೀರನಾದ ಅರ್ಜುನನು ತನ್ನ ಆಯುಧಗಳನ್ನೇ ಕೈಬಿಟ್ಟು, ದುಃಖದಿಂದ ಕುಸಿದು ಕುಳಿತುಬಿಡುತ್ತಾನೆ. ಈ "ಅರ್ಜುನವಿಷಾದಯೋಗ" ಎಂಬ ಮೊದಲ ಅಧ್ಯಾಯದ ಶೀರ್ಷಿಕೆಗೆ ಇದೇ ಕಾರಣ. ಇಲ್ಲಿಂದ ಮುಂದೆ ಎರಡನೇ ಅಧ್ಯಾಯದಲ್ಲಿ ಶ್ರೀಕೃಷ್ಣನ ಉಪದೇಶ - ಭಗವದ್ಗೀತೆಯ ನಿಜವಾದ ಸಂವಾದ - ಪ್ರಾರಂಭವಾಗುತ್ತದೆ.
Sloka 47 - Chapter 1 - Arjuna Viṣāda Yoga
sañjaya uvāca |
एवमुक्त्वार्जुनः सङ्ख्ये रथोपस्थ उपाविशत् । विसृज्य सशरं चापं शोकसंविग्नमानसः ॥ १-४७॥
evamuktvārjunaḥ saṅkhye rathopastha upāviśat | visṛjya saśaraṃ cāpaṃ śokasaṃvignamānasaḥ || 1-47||
Word Meanings (Word Level)
| Word | Meaning |
|---|---|
| evamuktvā | having spoken thus |
| arjunaḥ | Arjuna |
| saṅkhye | on the battlefield |
| rathopasthe | on the seat of the chariot |
| upāviśat | sat down |
| visṛjya | having cast aside |
| saśaram | together with the arrow |
| cāpam | the bow |
| śokasaṃvignamānasaḥ | whose mind was overwhelmed with grief |
Anvaya (Phrase Level)
sañjayaḥ uvāca: saṅkhye evam uktvā śokasaṃvignamānasaḥ arjunaḥ saśaram cāpam visṛjya rathopasthe upāviśat.
Sañjaya said: having spoken thus on the battlefield, Arjuna, his mind overwhelmed with grief, casting aside his bow together with the arrow, sat down on the seat of the chariot.
Translation (Sloka Level)
Sañjaya said: Having spoken thus on the battlefield, Arjuna, his mind overwhelmed with grief, cast aside his bow and arrow and sank down onto the seat of his chariot.
Commentary
This is the final verse of the first chapter. Arjuna's long lament ends in a dramatic moment — the mighty warrior lets go of his very weapons and collapses in sorrow onto his chariot seat. This is why the chapter is named "Arjuna Viṣāda Yoga" (the Yoga of Arjuna's Despondency). From here, in Chapter 2, Kṛṣṇa's teaching begins — the real dialogue of the Bhagavad Gita.